Oväsen

det var ingen som sa nåt
orden fick aldrig utrymme att tvaga händelsen
historien lämnades smutsig, torr och hård på någon hylla i en oansenlig möbel
skriken och gråten dog där på gården tror jag
ljud tenderar ju att inte studsa nämnvärt i västerbotten
men det ekade i huset dock
bjälkens knarrande resonerade i väggarna
radion dånade i köket
ett muller av viskningar
och sen en öronbedövande stillhet som rann likt en smitta genom rummen där de hängde
gapande
oförlösta