När Hjärtat Svider

och marken är någons
och huset bebott
och tiden har tagit sig tid att bli trodd
och flickorna reste sig upp tills de stod
för luften var stark här men inte stark nog
och flickan med håret har bokstavens tröst
och över min rygg bär jag spår av den röst
som i skydd av mörkret har flyttat hans grav
till en plats uppåt älven
jag sänder ett krav
håll ut och vinka om du kan stå ut med minnet
stanken av hans hand
vinka mot din hjälte nu
förlåt honom de svagheter du anade
latenta då
men sparkandes och skrikandes
i ljuset av bekännelsen
förlösningen
du vrider dig i lättnaden så oerhörd
när stenen från ditt bröst blir till ett rep