We Are Only In It For The Drugs

Det finns inget att gá¶ra i den há¤r trista fá¶rorten,
det finns ingenting há¤r fá¶r oss.
Nᤠursá¤kta jag á¶verdrev litegrann,
vi kan ju knarka, supa och slá¥ss.
Sᥠhar det alltid varit há¤r ute,
ingen já¤vel har brytt sej om oss.
Man ska va som en zombie, va ná¶jd med sin lott
ᥠaldrig frá¥ga om ná¥t.

Vi var trá¶tta pᥠtunnelbanan,
hade spel pᥠmonotonin.
Dom há¤r dá¶da sovstá¤derna
dá¤r folk inte rá¶r en min.
Vi ville bara ha ett plejs fá¶r sá¥na som oss.
Vi ville bara ha ná¥nting fá¶r oss.
Vi var trá¶tta pᥠzombielivet
och att aldrig vá¤nta pᥠná¥t,
att bara há¤nga runt och glo
sen plá¶tsligt har dagen gá¥tt.
Vi ville bara ha ett plejs fá¶r sá¥na som oss.
Vi ville bara ha ná¥nting fá¶r oss.

Men det finns inget att gá¶ra...

Vi bá¶rjade med konserter,
det va band och det kom folk.
Vi tyckte det gick já¤vligt bra,
vi bá¶rjade fᥠflyt.
Det tyckte inte den svenska byrá¥kratin,
det tyckte inte vá¥r stolta maskin.
Dom sa stopp, det há¤r verkar vara
rena já¤vla anarkin.
Dessutom uppfá¶r ni er som
ná¥ra já¤vla svin.
Det tyckte alltsᥠden svenska byrá¥kratin,
det tyckte alltsᥠvá¥r stolta maskin.

Men det finns ju diskotek fá¶rstá¥s
och det finns massor av annan skit.
Dá¤r kan vi há¤cka bá¤st fan vi vill
men i huvet stá¥r det still.
Dá¤r kan vi gᥠsom zombies
medan muzaken spyr floder av skit.
Dá¤r kan vi sluta tá¤nka
sᥠfá¥r dom som dom vill.
Dá¤rute kan vi viska
medan tunnelbanan gá¥r fá¶rbi.
Du han ser sᥠblᥠut i ansiktet.