Die Mauer

Halt! Há¤r fá¥r ingen passera,
há¤r kommer ingen fá¶rbi.
Du kommer aldrig á¶ver ná¥t mera
sᥠgᥠá¤r du sná¤ll om ditt liv á¤r ká¤rt.

á-ver taggtrá¥den sá¥g jag min livskamrat.
Susanne stᥠoch gestikulera.
Jag har gá¥tt há¤r i tjugo á¥r snart
men med en K-pist á¤r det svá¥rt att diskutera.

Jag gick lá¥ngsamt hemá¥t, hemá¥t den kvá¤llen.
Skulle jag fᥠse henne igen?
Hjá¤rnan vá¤rkte, hjá¤rtat vá¤rkte.
Skulle jag bli hel igen?

En dag sᥠstod, sᥠstod den bara dá¤r,
en mur mellan mej och den jag hade ká¤r.
Vi bor tvᥠkvarter ifrá¥n varann
men en grᥠprick á¤r det enda jag ser av Susanne.

Vi skulle fᥠleva há¤r, vi skulle fᥠleva há¤r,
vi skulle fᥠleva há¤r, vi skulle fᥠleva há¤r.

Alla vackra rosor á¤r vá¥ta
av blodet frá¥n ert heliga korstá¥g.
Jag ska aldrig fá¶rlá¥ta
det som há¤nde vid muren.

Jag har tá¤nkt já¤vligt mycket, mycket pᥠatt fly.
Jag vill se hennes kropp,
jag vill smeka hennes hy,
há¶ra hennes stá¤mma,
vara henne ná¤ra.
Jag ska viska i hennes á¶ra.

Vi skulle fᥠleva há¤r...

Ja jag vet, jag vet precis hur,
jag flyger á¶ver eran mur.
á... jag vet, ᥠjag vet,
jag vet precis hur.

"I'll be the acid spy".
Jag gá¶r vad jag vill.
Jag vet precis hur...

Vi skulle fᥠleva há¤r...