Monsunen hade passerat vinden smekte stillsamt ditt hår tiden krympte nu skulle vi leva den sista timmen i råttans år Jag var den lyckligaste människan på jorden men det var ingen som ville förstå tiden krympte vi sparade på orden den sis

Monsunen hade passerat
vinden smekte stillsamt ditt hår
tiden krympte nu skulle vi leva
den sista timmen i råttans år

Jag var den lyckligaste människan på jorden
men det var ingen som ville förstå
tiden krympte vi sparade på orden
den sista timmen i råttans år

Med en kyss så öppnades flödet
fast vi talade olika språk
tiden krympte du trodde på ödet
den sista timmen i råttans år

Om jag vill fortsätta drömma om natten
om jag vill fortsätta måste jag gå
du var min eld du var mitt vatten
den sista timmen i råttans år
i råttans gyllene år