"Det var nånting jag skulle fråga" sa han strax efter la han på Det var väl inte så viktigt Men det växte sig försiktigt i hennes huvudvärk ändå Som en gnagande fråga Hon åker in till stan ibland och hon irrar runt där som ett fån Songtext
"Det var nånting jag skulle fråga" sa han
strax efter la han på
Det var väl inte så viktigt
Men det växte sig försiktigt
i hennes huvudvärk ändå
Som en gnagande fråga
Hon åker in till stan ibland
och hon irrar runt där som ett fån
Fastän han säkert redan flyttat därifrån
Och tiden går och hösten fryser till
och blir till vinter över ån
Det var nånting hon skulle svarat
nånting som hon kom på
När hon läste i en tidning
Nånting om ensamhetsförtvining
inget särskilt, men ändå
Hon skulle säkert förklarat nånting
Och går hon hem och förbi hans lägenhet
har de målat och byggt om
Han har väl säkert tatt sig loss och vänt sig om
Från stan som väntar höst som fryser till
Och blir till vinter över dem
Han kunde frågat hur hon kände
och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
De kunde ju alltid tatt en fika
de skulle sett att de var lika
Så går hon nu med huvudvärk och svär i grubblerier
Finns inte plats för några tårar
nu när hans och hennes mark
Har blivit till en öken
Ingen lek att vara fröken
hennes kram har blivit en spark
Mot alla stela tysta dårar
Och hennes varma mjuka rum
är nu en benvit korridor
Där hon om natten går och svär och bits och slår
Och tiden går och hösten fryser till
och det är långt till nästa vår
Det har glömts ett hjärta kvar i frosten
En man som aldrig skrev
en man som undrar om hon gråter
Och kanske hon förlåter
om hon får veta om hans brev
Som ligger kvar på posten
Han åker in till stan ibland
och han irrar runt där som ett fån
Fastän hon säkert redan flyttat därifrån
Och tiden går och hösten fryser till
och blir till vinter över ån
Han ville fråga hur hon kände
Och förklara vad som hände
Han ville säga nåt om alla sina goda teorier
Han skulle gärna ta en fika
och han vet att de är lika
Lika komiska när båda trampar runt i grubblerier
strax efter la han på
Det var väl inte så viktigt
Men det växte sig försiktigt
i hennes huvudvärk ändå
Som en gnagande fråga
Hon åker in till stan ibland
och hon irrar runt där som ett fån
Fastän han säkert redan flyttat därifrån
Och tiden går och hösten fryser till
och blir till vinter över ån
Det var nånting hon skulle svarat
nånting som hon kom på
När hon läste i en tidning
Nånting om ensamhetsförtvining
inget särskilt, men ändå
Hon skulle säkert förklarat nånting
Och går hon hem och förbi hans lägenhet
har de målat och byggt om
Han har väl säkert tatt sig loss och vänt sig om
Från stan som väntar höst som fryser till
Och blir till vinter över dem
Han kunde frågat hur hon kände
och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
De kunde ju alltid tatt en fika
de skulle sett att de var lika
Så går hon nu med huvudvärk och svär i grubblerier
Finns inte plats för några tårar
nu när hans och hennes mark
Har blivit till en öken
Ingen lek att vara fröken
hennes kram har blivit en spark
Mot alla stela tysta dårar
Och hennes varma mjuka rum
är nu en benvit korridor
Där hon om natten går och svär och bits och slår
Och tiden går och hösten fryser till
och det är långt till nästa vår
Det har glömts ett hjärta kvar i frosten
En man som aldrig skrev
en man som undrar om hon gråter
Och kanske hon förlåter
om hon får veta om hans brev
Som ligger kvar på posten
Han åker in till stan ibland
och han irrar runt där som ett fån
Fastän hon säkert redan flyttat därifrån
Och tiden går och hösten fryser till
och blir till vinter över ån
Han ville fråga hur hon kände
Och förklara vad som hände
Han ville säga nåt om alla sina goda teorier
Han skulle gärna ta en fika
och han vet att de är lika
Lika komiska när båda trampar runt i grubblerier
