Och

ná¥n har frá¥gat mig mig varfá¶r jag har sᥠmycket hat
och det á¤r sant, jag har mycket hat i mig lika mycket som ká¤rlek
men jag trodde att jag skulle kunna tá¶mma ut det hatet under kriget
ná¤r partisankriget bá¶rjade 1943 blev má¥nga risplockerskor partisaner
vi som var vana vid slá¤tten, vi bá¶rjade vá¥r kamp i bergen och má¥nga á¥tersá¥g aldrig slá¤tten mer
min man há¤ngdes av ss, min son blev istá¤llet skjuten av dom svarta brigaderna tillsammans med 22 andra
dom blev fá¶rrá¥dda av en byprá¤st som tog emot dom en natt i prá¤stgá¥rden och sedan lá¤t há¤mta fascisterna
o jag hatat dom fascisterna lika mycket som jag á¤lskade min man och min son
men vi trodde alla att det hatet skulle fᥠett slut
fá¶r vi hade inte gá¥tt upp i berget bara fá¶r att jaga bort tyskarna och fascisterna
utan fá¶r att utká¤mpa den sista striden mellan utsugna och utsugare
fá¶r att skapa socialismen och sedan begrava hatet fá¶r alltid