Lystring

Jag á¶ppnar munnen full av bomber och svek
jag brast: á„h vaddá¥?
jag tá¶mmer mig bara pᥠspá¶ken och ler
Jag á¶ppnade dá¶rren bjá¶d in elden och teg
jag skall ge er ett ská¤l
ett brott en text som fá¶ll ur led

men slagen gul och blá¥
den enda tanken jag har kvar á¤r
jag skall krossa er.
men innan dess varna pᥠradion att

Det vi inte fá¥r vi tar á¤ndá¥
En há¤lsning frá¥n Betong och Stá¥l
Socialism ᥠvá¥ld de' blev min nya drog

Jag packar korgen full av flaskor och sten
jag brast: Kom igen!
jag bjuder till fest vá¥rt rá¥dande system
Jag bygger sá¥ngerna av spikar och siren
jag skall ge er ett ská¤l ett brott
en pojke som sjá¶ng sig hes

men lá¤mnad och grá¥
den enda tanken jag har kvar á¤r
henne jag skall á¥terse.
men innan dess varna pᥠradion att

Det vi inte fá¥r vi tar á¤ndá¥
En há¤lsning frá¥n Betong och Stá¥l
Socialism ᥠvá¥ld de' blev min nya drog
Det vi inte fá¥r vi tar á¤ndá¥
Pᥠguccikná¤n du ber om ná¥d!
Socialism ᥠvá¥ld de' blev mitt slutliga má¥l

Jag slá¤pper ut dig, den, det, hon, han och
lilla du, ur er dur-stinna vá¤rld
Jag stá¤nger in, dig, den, det, hon, han och
lilla du, i er manierade mollmisá¤r

(jag skall hugga er i ryggen med er egen kniv)

fá¶r det vi...