OváƒÂ¤nner O VáƒÂ¤nner

Má¤nniskor tittar sᥠkonstigt idag
jag vet inte varfá¶r men jag sá¤nker min gard
jag á¤r ert vittne om att natten var há¥rd
det á¤r sᥠhá¤r man ser ut ná¤r sá¶mnen á¤r svá¥r
det á¤r vá¤l ská¶nt, jag lá¤gger orden i din mun
om ná¥nting trasigt o fá¶rstá¶rt
ná¥nting slitet o ensamt

Du har vá¤l aldrig ramlat hem
á¶ver slussen o mariaberget
lagt din blick á¶ver stan
sett den dansa á¶ver riddarfjá¤rden

Du o jag vi á¤r samma barn
alla olika o lika, det á¤r sᥠdet ska va
du o jag vi á¤r samma barn
med alla ová¤nner o vá¤nner vi har

Du á¤lskar dagen o de sjá¤lvklara skratten
jag á¤lskar má¥nen o den stjá¤rnklara natten
má¶rkret o skuggan
ná¤r det skymmer á¶ver staden
jag vet inte varfá¶r
men det á¤r sᥠjag vill ha den

Du har vá¤l aldrig ramlat hem
lá¤ngs broar á¶ver farliga vatten
ká¤nt dina steg bli en dans
sᥠlycklig fá¶r att natten tog dig

Du o jag vi á¤r samma barn...

Att lura mig á¤r lá¤tt
fast du har fel sᥠfick du rá¤tt
jag á¤r dá¶md o du fá¶rlá¥ten
du slog dig o jag grá¥ter
o ingenting fá¶rá¤ndras há¤r
inget vá¤xer ingen bryr sig ná¤r
du undrar vad allt á¤r vá¤rt
att stanna há¤r en liten stund
á¤r att sova utan en blund
fá¶r att aldrig mer komma tillbaks

Du o jag vi á¤r samma barn...