Märk Hur Vår Skugga

Märk, hur vår skugga, märk, Movitz mon frère!

inom ett mörker sig slutar,

hur guld och purpur i skoveln, den där,

byts till grus och klutar.

Vinkar Karon från sin brusande älv

och tre gånger se'n dödgrävaren själv,

mer du din druva ej kryster.

Därföre, Movitz, kom, hjälp mig och välv

gravsten över vår syster.



Lillklockan klämtar till storklockans dön

lövad står kantorn i porten

och vid de skrålande gossarnas bön

helgar denna orten.

Vägen opp till templets griftprydda stad

trampas mellan rosors gulnade blad,

multnade plankor och bårar,

till dess den långa och svartklädda rad

djupt sig bugar med tårar.



Så gick till vila, från slagsmål och bal,

grälmakar Löfberg, din maka

där dit åt gräset, långhalsig och smal

du än glor tillbaka.

Hon från Dantobommen skildes i dag

och med henne alla lustiga lag

vem skall nu flaskan befalla.

Torstig var hon och torstig är jag

vi är torstiga alla.