Blues Fá¶r En Arbetarkvinna Som Há¤ngt Sig

Jag há¥ller med dig, det á¤r inte mycket
Varken i detta eller i det lá¥nga loppet
Sᥠman fá¶rstá¥r att man kan tappa hoppet
Ser man dekoren kan man hela stycket
Fá¶rgá¤ves ropar man till regissá¶ren
”Vem bad dig sá¤tta upp det há¤r elá¤ndet?
Vad á¤r det fá¶r figurer dá¤r i ká¶ren?
Du har valt ut dem erká¤nn det”

Med regissá¶ren fá¥r man aldrig sprá¥ka
Han á¤r i Schweiz eller han á¤r upptagen
Visst á¤r han genial visst har han is i magen
Men han á¤r bortrest, sluta nu att brá¥ka
Strax fá¶re pausen tog du Mats ur skolan
Och det blir hets, majorskan X blir galen
Hon skriker hysteriskt, tuggande pᥠsin stola
”Det stinker á¥ngestsvett i hela salen!”

Och recensenten tá¤nkte sig att svimma
Men tá¤nkte om, hon sá¥g som i en dimma
Att ná¥got proletá¤rt visst á¤gde rum
Sᥠhon tog ton och vá¤xte ná¥gra tum
Ge aldrig djuren fri men lá¥t dom slita
Och lá¥t oss há¥lla vá¥ra há¤nder vita
Har dom bestá¤llt sin plats, betalt biljetten
Vem á¤ger stolarna? Vem upphovsrá¤tten?

Men du gick pᥠtoaletten, stackars liten
Och há¤ngde dig fá¶r du var trá¶tt pᥠskiten
Och ville inte vara kvar i salen
Sjá¤lv stannar jag och tittar pᥠfinalen